cariad

Elisabet är nybadad, Roland sitter kvar i den stora blå plastbåten nere i duschen som de leker så hjärtligt i här. Kusinen Jonas är iväg och hämtar pappa vid bussen. Moster Helena, mormor och morfar är på övervåningen och tar det lugnt. Hela huset doftar av griljerad skinka, smaken av knäck ligger kvar i munnen.

 

Julefrid!

 

Granen kläddes i förrgår. Så full av kulor har den aldrig varit tidigare.

-Här finns det fler kulor! utbrast Elisabet entusiastiskt när hon hittade de kartonger som köpts in för halva priset att ha i reserv. Alla hängdes upp!

 

Hon känns väldigt eftertänksam nu, min lilla flicka. Mycket i sin egen värld. Det här har varit en intensiv termin för henne. Hon har befunnit sig i vår värld under skoldagarna, så jag tror hon behöver lite längre stunder i Mysteria när hon är ledig.

 

Häromdagen besökte vi min andliga coach, som till Elisabets fröjd hade en fluffig vit katt på besök. Vilken lycka! Ända tills hon råkade skrika till lite för högt, och katten gömde sig. Då var hon lika ledsen som hon varit glad över att få leka med den.

-Jag lovar att inte skrika, tjöt hon förtvivlat.

-Om du tar det lite lugnt, så kommer katten kanske fram igen, försökte mamma lugna.

Som att resonera med en sten, förstås.

 

Dagen efter vaknade hon med feber och satt stilla i soffan hela dagen. Idag mår hon betydligt bättre, men har varit inne för säkerhets skull. Vill inte riskera något före julafton!

 

I år har vi inte haft samma fantastiska diskussion om julklappar som vi hade förra året, men Roland önskar sig en "Blixten Maskin"-bil, och till Elisabet har vi ett säkert kort, en liten mindre vit fluffig katt. Ett Barbapapapussel har vi också, annars tillhör vi den, som det känns, ganska lilla skara som inte tycker att man skall strunta i julklappar till vuxna och bara ge till barnen. Tvärtom får barnen inte särskilt mycket. Förra året hade de så roligt med sin tågbana, att vi sparade de andra julklapparna till juldagen och annandagen. Däremot får vi vuxna massor av paket! Jag tycker det är så sorgligt de här kommentarerna om att "det är ju bara att byta pengar med varandra" och "så rafsar man åt sig något bara för att ha något att ge". Så är det verkligen inte här. Vi tycker att det är roligt att fundera ut saker som familjemedlemmar kan bli glada över. Förra året letade jag på internet efter manschettknappar och andra snygga herrklädprydnader till min musicerande systerson, min syster brukar få en personlig almanacka med foton på våra barn, morfar har de senaste jularna fått pussel med fotomotiv på barnbarnen, mormor en väggalmanacka med foton... Någon härlig duschtvål, en snygg T-shirt, en trevlig bok - är det verkligen att "byta pengar med varandra", att fundera ut något som en kär person skulle bli glad över?

Nej, mer julklappsomtanke till vuxna!

 

God jul på er, alla!