Adventskalender

Förra året älskade Elisabet att öppna kalendern. Det var det första hon frågade efter när vi vaknade - "Vad är det vi har glömt?" - och det sista hon frågade efter innan vi skulle sova - "Vad är det vi skall göra imorgon?"
Jag frågade Elisabets resurs Linda om huruvida de skulle ha en kalender i klassrummet. Det hade hon inte hört något om, så då började de kreativa kugghjulen att snurra i huvudet. En adventskalender måste de ju ha, inget snack om saken. Och med mitt nyvunna självförtroende efter bokomslaget, och med tanke på hur otroligt fula många barnboksillustrationer är, så tänkte jag att jag nog kunde göra något trevligt. Något med bokstäver kanske? De har lärt sig hela alfabetet under hösten. Något med jul eller vinter. A som i Advent, B som i Björn. Fjorton skoldagar kvar, 28 bokstäver (29 med W), två om dagen. Cyklar med Dubbdäck, kanske? Ekorrar äter Frön... Men sedan då?
-Hjälp mig tänka, bad jag maken vid matbordet.
-Grisen av marsipan Halkade på stan, skojade han.
-Säg inte att jag skall skriva allt på rim också! morrade jag - och skrev naturligtvis allt på rim. Tomten gillar Must och Nötter när han vilar sina fötter. Quaggan och den lilla grisen raskar med Räven på isen. Sådant där kan få igång min hjärna något otroligt. En gång för tio år sedan skulle jag skriva en sång till ett midvinterlajv, jag var helt oinspirerad och förstod inte hur det skulle gå till, men så kom jag på första rimmet, och sedan rann det ur mig nitton verser.
Därefter gällde det då att försöka göra en sorts bild av den där quaggan och ekorren och allt vad det nu var. Bilder på Google var räddaren. Jag tecknade av så gott jag kunde i en enkel stil, och färglade med akvarellpennorna jag köpte i Prag våren 1997, de sällan använda, på ett A2-block. Målade framsidan, en ek, eftersom Elisabets avdelning heter Eken. Markerade och skar ut luckor, som jag skrev rimmen på insidan av. Förseglade luckorna med en bit tejp, dubbelvikt i ena änden så att det skulle vara lätt att öppna.
 
Ungarna tycker verkligen om den här kalendern, berättar pedagogerna! De har en till, en gran med små lådor i, men det finns plats för båda. Den där grisen som halkade, den var rolig den! Det tyckte Elisabet också, som förtjust återberättade vad som stod häromdagen. Nu är mönstret urskiljbart, AB bakom lucka (1-2-)3, CD bakom lucka 4, EF bakom lucka 5... Nu kan de prata om vilka bokstäver som gömmer sig bakom varje dags lucka, och vad det kan tänkas vara för ord. Inte ens pedagogerna vet ju.
 
Idag följde en klasskamrat och granne med hem, en kille som aldrig visat något större intresse för Elisabet men väl för teknik. I nuläget tänker jag som så, att det är bra för Elisabet att ha klasskamrater hemma oavsett orsak, så rent krasst pratade jag med hans föräldrar om att han kunde komma hem och spela på vår iPad. Förslaget föll i god jord hos samtliga, och idag blev det bestämt rent spontant när vi hämtade barnen.
-Har ni precis flyttat in? undrade Viktor när han såg all bråte och banankartong full med lingarn och två kartonger med mina böcker i hallen.
-Nej, svarade jag.
-Varför har ni så stökigt?
-För att jag inte har haft lust att städa. Jag har valt att göra saker som jag tycker är roligare.
 
Som en adventskalender.
 
Så, ni som undrar hur jag hinner och hur jag orkar göra allt kreativt, kom på spontanbesök!

Kommentarer
Postat av: Åsa

det är ju absolut roligare att göra kalender än att städa ;-)
kram Åsa

2012-12-08 @ 18:16:18
URL: http://livetsvackrating.blogg.se
Postat av: Christina

Verkligen rätt prioritering! Och väl använd tid.

2012-12-09 @ 02:41:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0