cariad

Häromdagen fick jag en fråga om hur vi har tänkt med vaccinationer, och om vi har märkt någon skillnad på barnen före och efter de eventuella vaccinationerna.

Att autism och vaccinationer skulle ha ett samband, har varit en myt som har bitit sig alltför hårt fast. Den bygger på en studie, som senare visade sig vara förfalskad. Det finns så oändligt mycket andra skadliga ämnen i vår omgivning som vi får i oss genom kläder, mat, luft, rengöringsprodukter och annat. Se Stefan Jarls film Underkastelsen och ställ er frågan om ni någonsin vill smeta in ert ansikte med makeup igen!

Jag var inte alls säker på att vi skulle vaccinera något av barnen mot någonting. Jag har inte gjort mycket med mina barn utan att fundera ordentligt över det. Till exempel har jag inte gjort ultraljud under någon av graviditeterna. Det finns ytterst få undersökningar om ultraljudets påverkningar på fostret - det enda man har konstaterat är att 100% av fostrets celler blir aktiva, och att pojkar som utsatts för ultraljud i högre grad blir vänsterhänta. Avråder jag då från ultraljud? Inte alls, det kan vara direkt livsavgörande för både modern och barnet. Vi väljer vilka risker vi tar.

När det gäller vaccinationer, så valde vi att lita på mångårig erfarenhet, och vägde för- och nackdelar emot varandra. Så båda barnen har blivit vaccinerade, och vi har inte märkt någon skillnad på någon av dem före eller efter. Ingen som jag har noterat i alla fall.

Däremot var jag väldigt skeptisk emot svininfluensavaccinet. Jag ryggar tillbaka så fort det blir masshysteri. Så det vaccinet tog ingen i familjen. Vilket ju visade sig vara bra, med tanke på att de efteråt kom på att det ökade risken för narkolepsi. Den saken är bevisad, och det vaccinet var inte ordentligt testat. Men det vanliga vaccinationsprogrammet, det är så länge använt att jag väljer att lita på det.