Taktik!

-Idag är jag fin, konstaterade Elisabet lite prövande men bestämt.
-Jag tycker att du alltid är fin, alla dagar, svarade mamma.
-Jag vill inte borsta håret!

Aha. Det var där skon klämde. Vi brukar ju säga att hon blir så fin när hon borstat håret.

Hårborstning är något Elisabet inte alls tycker om. Ibland har vi klippt henne ganska kort, det tycker hon bättre om, men hon är så ljuvligt söt i sina lockar så det är svårt att inte låta henne ha åtminstone lite halvlångt. Hennes hår är helt fantastiskt - som om flera änglar inte kunde komma överens om hur hon skulle se ut. "Ljuslockig", tyckte en. "Nej, kopparrött!" tyckte en annan. Resultatet är ett mer eller míndre randigt hår, med mörkt kopparröda partier blandat med ljusa lockar. Jag hoppas hon kommer att tycka om att vårda sitt hår senare i livet!

Det här fotot tog jag för tre år sedan, när hon vid ett sällsynt tillfälle lät mig fläta henne. Hon står och leker med vatten samtidigt, därför accepterade hon behandlingen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0