cariad

Elisabet blir allt bättre på att uttrycka sin egen vilja.
Idag var vi på lekplatsen en stund efter dagis. Roland hade inte sina vantar, så han började snart frysa och ville gå hem. Det var en väldigt isigt blåsig dag, och jag ville helst också gå hem. Inte Elisabet!

Jag vill inte! Jag vill vara ifred! Jag vill vara ute! Jag vill stanna här! Då börjar jag gråta! Då blir jag arg på dig!

Till slut bad jag en annan mamma att hålla ögonen på henne en stund, medan jag snabbt som ögat gick hem med Roland och lämnade honom med sin krassliga pappa. Jag ville belöna Elisabet genom att visa att man ibland får som man vill, om man bara uttrycker det!

Men en timme senare lärde jag henne att man inte alltid får som man vill. Då hade jag frusit färdigt.