cariad

Ni som följt den här bloggen vet vad jag tycker om att bli jagad. Om det tycker jag inte.

Men att själv jaga är en helt annan sak! På förskolegården är jag känd som "pussgumman", som försöker fånga barnen för att pussa dem. Roland har också alltid tyckt om att bli jagad, så det är inte leken i sig som jag har någonting emot. Det är att försöka tvinga någon att delta, som inte tycker att det är roligt. Elisabets ovilja har jag haft full förståelse och respekt för.

Idag lekte vi trollet och bockarna Bruse i lekparken. Jag var det stora trollet som jagade den lilla bocken Bruse, som var förvillande lik Roland. Han tjöt av fröjd och sprang undan. Då vände jag mig mot Elisabet och morrade:
-Nu skall trollet ta mellanbocken Bruse!
Då och då måste jag ju utmana henne. Kolla om hon har ändrat sig.
Och det hade hon nu!
Med glittrande ögon tjöt hon till och sprang undan. Hon tyckte verkligen att det var roligt!

Då och då stannade hon upp, ryknade pannan på sitt karakteristiska sätt som hon gör när hon pratar för sig själv, och undrade var blåhaken höll hus. Så helt fokuserad är hon inte i leken, men bara att hon vill vara med oss är en fröjd!