Kärlek

Jag har läst det på många ställen. Föräldrar som är rädda för, eller inte alls tror, att deras funktionshindrade barn kommer att kunna leva i en kärleksrelation.

För mig är den frågan totalt främmande. Inte bara gällande mitt eget barn, utan för alla människor överhuvudtaget. Det är klart att alla är möjliga att älska! Lika klart som att alla, som inte är helt känslomässigt bortkopplade, kan älska.

Kärleken är så oerhört stor och mäktig. Vem kan förklara vad det är vi älskar hos dem vi älskar? Det är en känsla och en visshet som går bortom allt förstånd och förnuft. Samtidigt så enkel för den som älskar.

Om vi älskar våra barn, varför skulle inte någon annan också kunna göra det?

Vi får höra att vi är experter på våra barn. Vi vill nog gärna tro det också. Men så är det inte. En gång hälsade jag på en trött småbarnsmamma vars dotter ville ha välling varje natt mitt i natten. Jag erbjöd mig att sova inne hos den drygt ettåriga dottern, så kunde mamman ta min gästsäng. Behövdes mamman, så fanns hon ju i rummet intill. Så gjorde vi, och mycket riktigt vaknade flickan. Hon hade träffat mig dagen innan, men kände mig inte mer än så. När hon såg att det var jag som satte mig bredvid sängen, så iakttog hon mig en stund innan hon sträckte sina små armar mot mig. Jag lyfte upp henne och höll henne intill mig en stund. Sedan pekade hon på sängen och sade: "Fova". Då stoppade jag om henne och sjöng lite tills hon somnade om. Ett par gånger till under natten vaknade hon, men lade sig igen när hon konstaterat att jo, den där damen är fortfarande här så då kan jag vara trygg.
När jag berättade detta för mamman morgonen därpå, så kunde hon knappt tro sina öron. "Gjorde hon så? Sa hon så?" Inget gnäll, ingen bön om välling, ingenting. Hon tänkte nog ordlöst att "den här människan vet ju inte att mamma brukar ge mig välling, det får gå ändå." Och det gjorde det. Vi får inte underskatta våra barn. Någon kanske tänker att "hur skall någon orka leva med Pelle, som har den här problematiken?". Men Pelle vet att han kan bete sig på ett visst sätt hemma. I skolan kanske han är annorlunda. Och träffar han en person att älska, så kan han vara väldigt motiverad till att lära sig hantera sina svårigheter! Våra barn kommer att växa upp.

Våra autistiska ungar är visserligen annorlunda på många plan, men alla jag har läst om verkar haft förmågan att acceptera att andra människor än deras föräldrar tar plats i deras liv. Terapeuter, avlösare, sjukgymnaster, assistenter, resurser, lärare. Personer som har som yrke att ta plats och förbereda barnet för andra relationer, men som ändå har den mänskliga förmågan att fästa sig vid barnen de arbetar med. Kanske blir det inte enkelt att leva tillsammans med en autistisk person, men handen på hjärtat, krånglar inte de flesta till sina relationer även om de lever med en "normal" person?

Jag tänker på Daniel Tammet, den autistiska mannen som innehar världsrekordet i att ur minnet rabbla upp talet pis decimaler (drygt 22 500). Skulle någon sagt till hans föräldrar när han var barn att han som vuxen kommer att leva i en kärleksrelation, så skulle de nog inte trott på det.
Jag tänker på den danska kvinnan, som dreglar sina tröjor plaskvåta, är rörelsehindrad och kräver assistans och kommunicerar med ett dataprogram. Hennes man älskar henne och de har barn tillsammans.
Jag tänker på Iris Johansson som nästan helt och hållet levde i sin egen värld fram till tolvårsåldern. Hon var gift i många år, har barn och många vänner.

Jag tänker på en väninnas dotter, som inte har en diagnos men lever med känslorna utanpå och inte riktigt har koll på det sociala spelet. Jag bara vet att det en dag kommer en person som älskar henne för den hon är, just för alla egenskaper som vuxna nu idag kan tycka är jobbiga.

Jag tänker på Elisabet.
Hur skulle någon som känner henne kunna låta bli att älska henne?

Kommentarer
Postat av: Christina

Så rätt du har, och vad fint du beskrev det.

2011-03-13 @ 00:07:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0