Badpremiär!!!
När hela ungen var i vattnet tändes en skräckblandad förtjusning i ögonen. Hon bottnade, och gick genast upp för trappan till bassängkanten. Där upptäckte hon att badblöjan inte alls var särskilt skön att ha på sig på land. Ta av den! Hänga den i torkskåpet!
Jag hämtade tillbaka henne, lugnt och bestämt. Sedan stannade hon i vattnet - i halvannan timme! Hoppade, plaskade, skrattade, studsade, sjöng. Såg ut som att hon aldrig gjort annat än badat i bassäng!
Sångstunden ville hon inte alls vara med på. Jag bestämde för mig själv att det fick bli nästa mål, att få henne med på en hel sångstund. Nu ville jag ha henne med en liten stund, för att hon skulle få prova på. Efter Nippertippan får du leka som du vill.
Hela lekstunden plaskade hon omkring. Lite på den djupa delen också, med en flytkorv. Strax före tre fick hon hela huvudet under vattnet. Då ville hon gå till "väntrummet". Ingen gråt, bara ett konstaterande. Men ännu en barriär skulle rivas, för jag fick med henne ner i bubbelpoolen! Där satt vi en stund, och hon var helt fascinerad av bubblorna. Vems bubblor?
Resten av bestyren gick som en dans. Jag kunde tillochmed tvätta håret på henne i duschen (annars inte särskilt populärt) medan hon sjöng. Efter badet fick hon två glassar som belöning!
Alla vuxna, pedagoger som föräldrar, blev förtjusta över att se Elisabet i bassängen, och att hon så uppenbart trivdes med att vara där. I sanning delad glädje!
Under skrivandet av detta inlägg klättrade Elisabet upp i mitt knä och kissade, men idag bryr jag mig inte om sådana småsaker. Idag är det, rent bokstavligt, en piss i Nilen!
Vad GLAD jag blir!
Härligt! Vilken vinst för er båda!
Verkligen! Och en bra påminnelse om att man som förälder, till "normala" barn också, måste agera bestämt ibland. Visst hade det varit bra om Elisabet självmant tagit initiativet till att gå ner i bassängen för att hon tyckte att det såg roligt ut, men nu upplevde jag att hon hade fastnat i att "så här går det till på badhuset" och då behövde hon tvingas vidare. Jag är glad att jag fixar att göra sådant.
Heja dig och heja Elisabet!
Det är klart att man måste tvinga barnen ibland. Just att tvinga ner dem i vattnet har jag gjort med alla mina när de varit små, eftersom jag vet att bara jag håller dem i famnen och doppar dem inser de vad härligt det är och älskar att bada. Så fantastiskt att det fungerade med din unika Elisabet också, för då kommer ni att ha glädjen med badhusbad också. Lycka till nästa tisdag.
Eftersom "nej" oftast är det vanliga reaktionen på nya fenomen även hos min snart-5-åring blir det en del "tvingande" (eller i alla fall mycket bestämda påtryckningar, vills det absolut inte är det svårt att göra något) hos oss också. Vad härligt att du lyckades med det du satt upp som mål!
Jag brukar säga att man måste veta hur man ska "tass" med sonen.
Åhh jag blir så glad när jag läser detta :)... underbara Elisabet!
kram Åsa
