cariad

På fredag nästa vecka skall vi träffa en sjuksköterska på habiliteringen som lär vara bra på det här med toalettbestyr. Innan dess skall vi under minst en vecka ha registrerat varenda toaletthändelse - eller det som borde ha skett på toaletten. Ett schema med spalter för Datum - Kl. - Före/initiativ - Bajsar/blöja/toa - Kissar/blöja/toa - Efter skall fyllas i. Vi strök över blöja och skrev byxa. Det följde också med en mysig plansch med bajsillustrationer av sju olika slag, men än så länge är jag inte så desperat att jag tänker rota i toalettskålen och jämföra bilder, och när det hänt i brallan så är det svårt att veta om det var typ 5, 6 eller 7 av det lösa slaget. Klet är klet. Hård är hon aldrig, tur för oss alla!

Problemet är inte att hon inte förstår hur hon bör göra, eller att hon har gjort fel. Häromkvällen kissade hon på sig i sängen när hon lagt sig (nuförtiden kissar hon inte på sig så ofta, stort framsteg!), tassade upp till oss och sade ynkligt:
-Inte vara arg. Vara glad!
Min fina bok om Lisa som bajsar på toaletten har gjort stort intryck. Hon vet precis vad hon skall säga, vad man skall göra. Det är bara det att hon så sällan gör det! Två gånger har hon sagt: "Fel i magen!" och då har vi snabbt som ögat sprungit till toaletten med bra resultat.
Då och då bajsar hon när hon väl har satt sig på toaletten, på eget initiativ eller när vi försöker uppmana henne. Ibland tar jag till hårdhandskarna nästan bokstavligt. Själva handsken är inte hård, men att sticka in ett intvålat finger i arslet på mitt barn medan hon gråter är inget jag gillar. Jag har bara gjort det ett fåtal gånger, om jag vetat att hon inte bajsat på väldigt länge.

Rekordet är två dagar i rad utan att behöva tvätta bajsiga byxor. Ibland blir det ingen, ibland flera om dagen. Många sedan vi slutade med blöja. Men att gå tillbaka till blöja har aldrig varit ett alternativ. Då skurar jag hellre bajs.
Men håll tummarna för att vi kan få några bra tips!