Katter

Elisabet har alltid varit förtjust i katter av alla slag. Bokmärken, klistermärken, pepparkaksmått, pusselbitar, hårda, mjuka... En dag skulle hon prompt ha med sig en sådan där stapelburk ut, "bygg ett torn eller lägg burk i burk", ni vet. Jag blev lite konfunderad, tills jag såg att det var en relief av en katt i botten. En annan dag, då hon var drygt 1,5 år vill jag minnas, var hon inne i en leksaksaffär med sin pappa. Där fick hon syn på en Bukowski-katt, alldeles kritvit och fluffig med en rosa rosett runt halsen. Hon tog den ömt och förkunnade förtjust:

-Du fick den i present!

Pappa kunde inte låta bli att köpa den.

Den katten, som jag döpte till Missan, hänger fortfarande med. Lite gråare, inte lika fluffig, och utan rosett, men lika kär. Periodvis har den varit mycket viktig för henne, och vi har fått lirka loss den i sömnen för att få en chans att tvätta. Senare fick hon en mindre sådan katt, Lill-Missan, som hon då prioriterade, och ibland har hon helt varit utan. Men någon katt vill hon gärna bära på.

De senaste dagarna har både Missan och nyaste Lill-Missan (en har försvunnit...) fått följa med till dagis och överallt. Hon accepterar att de ligger på hennes hylla när det är matdags eller andra aktiviteter, och "katterna vill inte bada" som tur är.

Igår låg hon i sängen och lekte med dessa katter, och sade:

-Jag älskar katterna!

Älskade lillflicka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0