cariad

Elisabet har ett väldigt sjungande sätt att tala, när hon pratar för sig själv. Då har hon en helt normal ordföljd, och talet flyter på bra. Det är när hon skall tala till oss som det blir mer avhugget och lite knepigt. Hon svarar ofta "JA!" eller "NEJ!" väldigt bestämt.
Idag bakade jag havrekakor. Hon mumsade förtjust av degen, som jag späckat med sesamfrön och linfrön för att vara lite nyttig.
-Är det gott? frågade jag.
-M-m, det är det!

Helt "normal" intonation på m-mt. Spännande, att jag reagerar över att mitt barn låter som vem som helst!

Roland och jag blev osams i köket. Han hällde ut en burk med kokt ris, som jag just hade tänkt ställa in i kylen.
-Nej! Fy, Roland! Nu får du gå härifrån. Nu blev jag arg på dig! Det där var dumt.
Ingen kan snörpa ihop sitt lilla ansikte till en så bister min som Roland. Han gick ut, men kom snart tillbaka och röt:
-Sluta skrik i köket! Annars åker du UT!
 Varpå han pekade med hela handen mot ytterdörren.

Då kunde inte mamma vara arg längre!