"Grattis!"

På ett av stadens torg träffade jag en granne, som tillsammans med en väninna och deras barn lekte i en enorm snöhög. Jag berättade om gårdagens synundersökning, och förklarade för väninnan att "min dotter är autistisk".

Kvinnan strålade upp med hela ansiktet, och sade "min son är också autistisk!"
Jag besvarade leendet. "Är han?"
"Ja. Grattis!"

Vilken underbar rekation!!! Den värmde mig ända inifrån hjärteroten. Det är så otroligt skönt att möta någon mer som har den här inställningen till våra små mysteriska barn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0