cariad

Måste är ett ord som inte används i dess rätta betydelse. Det finns nästan ingenting man verkligen måste göra. Däremot finns det en hel del som man väljer att göra, för att konsekvenserna är så otrevliga att valet är lätt.

Jag måste gå på toaletten!
Annars kissar jag på mig, och det är obehagligt.

Jag måste kissa!
Annars sprängs blåsan, och det kan man dö av.

Barn kan inte alltid se konsekvenserna av vissa måsten.

Du måste gå till dagis!
Annars kan inte mamma gå till jobbet, vilket innebär att min chef och mina kollegor blir väldigt irriterade på mig, och att jag inte får någon lön, och då kan vi inte köpa mat etcetera.

Måste indikerar att jag inte vill diskutera det här. Bara att acceptera. Jag är vuxen, jag har bestämt vad du måste göra och har makten att tvinga dig, även om jag helst inte utnyttjar det faktum att jag är större och starkare. Ordet blir då rätt - barnen måste.

Som förälder gör vi ständigt dessa val åt våra barn. Vad måste de? Vad blir konsekvensen om de inte gör något?

En dag på gymnasiet hade vi idrottsdag med dans. Jag tycker verkligen inte om att dansa. Det är så oerhört tråkigt, speciellt när skolans enda schottislåt var en maxivariant av "Mössens julafton" i segt tempo. Så jag satte mig på en bänk.
En av gymnastiklärarna, som jag inte hade till vardags och därför inte var van vid att jag hellre tog promenader än att delta på lektionerna, sade till mig att jag måste.
-Nej, svarade jag. Jag vill inte.
-Men du förstår, ibland måste man göra saker man inte vill.
-Uppenbarligen måste jag inte det här, eftersom jag fortfarande sitter kvar, svarade jag lugnt.
Läraren skakade på huvudet och gick. Hon hade inget att komma med. Jag hade redan lägsta betyg, så hon kunde inte hota med att sänka det.

Så småningom vill jag att mina barn gör sina egna val gällande vad de måste. Men än så länge är det onekligen ganska bekvämt att de accepterar min bedömning.