cariad

Lördag eftermiddag, jag sitter på jobbet. Som personlig assistent kan det bli långa stunder där jag mest finns tillhands, och då har jag tillgång till dator och internet. Många av mina inlägg har skrivits på arbetstid.

När Elisabet föddes, var det ganska självklart vem vi skulle tillfråga om hon ville bli gudmor. AB är en nära vän till både mig och min man, dessutom den som presenterade oss för varandra. Hon accepterade med glädje, och var den som tillsammans med kärestan C hämtade oss från BB. De har varit barnvakt flera gånger, och hon hade en egen liten leksakslåda hos dem. Nu har den troligen tagits över av deras egen dotter, men några av sakerna där är faktiskt Elisabets.

Efter inte så lång tid började Elisabet dra sig undan från dem. Kanske beror det på att hon under en period blev jätteledsen när dörrklockan ringde på kvällen. ABC kom oftast på kvällstid, kanske förknippade Elisabet dem med en obehaglig känsla utan att det egentligen hade med dem att göra? Eller kan hon ha uppfattat att de bitvis har haft ganska mycket omkring sig, och undvikit en atmosfär som inte vi andra påverkas nämnvärt av? Vad det än är, så har hon varit reserverad.

För en stund sedan chattade jag med C, som glädjestrålande berättade att hon, AB och deras dotter varit på spontanbesök hos min familj. Elisabet hade pratat med dem, sökt ögonkontakt och skrattat! Jag vet inte vem som blev gladast av oss. En sann delad glädje!

Min unge. Det är som några av er kommenterar - det verkar som att hon mer och mer får upp ögonen för att det kan vara ganska trevligt att kommunicera med andra människor. Att den här världen också är kul och värd att försöka förstå sig på.