Tillbaka

Barnen plaskar förtjust i badkaret med sin pappa.

Bilresan från Västervik gick bra, ända till Elisabet fick se vårt hus. Då började hon yla i högan sky! Hon ville inte vara här, hon ville vara hos mormor och morfar! Jag bar henne till hissen, hon grät och bad:
-Mamma, kan du bära mig tillbaka till Västervik?

Det kunde jag inte, men hon lugnade sig strax och började leka. Skulle tro att hon blir ledsen ikväll igen när hon har lagt sig, och inser att hon faktiskt skall sova här, men det tar vi då i så fall.

Barnens vecka har varit mycket bra. Roland har varit väldigt pappig hela sommaren, men när maken också åkte hem ett par dagar efter mig, så blev morfar ett bra substitut. Elisabet satt mycket hos sin moster och läste böcker.
Syskonen lekte som vanligt bra tillsammans, jag fick dagliga rapporter. En dag hade de lekt att Rolands häst var sjuk.
-Vill du ha lite medicin? frågade Elisabet hästen.
-Ja!
-Kan du säga hela meningen?
-Kan jag få lite medicin tack!
-Då får du! Varsågod!
Kan det där månne ha varit i säck innan det kom i påse? Hmm...

Min vecka har med facit i handen också varit bra. Vissa jobbiga moment som fullkomligt sög energi ur mig, men jag kunde vända det till något positivt till slut. Och sista dagen, med konsert, fest och allmänt kramkalas, var definitivt värd hela resan. Visst pratade jag lite om Elisabet, men inte varje dag och inte särskilt mycket.

Nästa vecka drar vardagen igång. Efter en lång, härlig sommar känns det skönt att vara hemma igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0