cariad

Kl. 9.42
Maken läser tidningen.
Jag gör inlämningsuppgifter.
I lekrummet hörs båda barnen sjunga unisont:

Små hundarna, små hundarna, är lustiga att se
Små hundarna, små hundarna, är lustiga att se
Ej öron, ej öron, ej svansar hava de
Ej öron, ej öron, ej svansar hava de
Å viff viff viff, å viff viff viff, å viff viff viff viff viff
Å viff viff viff, å viff viff viff, å viff viff viff viff viff

Roland: Duktig hund!
Elisabet: Kan Pinga sitta? Pinga kunde sitta!
R: Hästen med! Men inte katten. Katten kan bara ligga. Så skönt!
E: Katten och hästen kan inte stå.
R: Nä, men hästen kan sitta ner!
E: Kaninen kan stå.
R: Hunden med.
E: Vita hunden kan också stå.
R: Valpen ligger ner på marken. Så skönt!
E: Och valpen ligger ner på huset! (på lekmattan)
R: Och katten ligger nere på marken, så skönt! Och hästen, hästen satt på slottet!

Jag är så glad att vi är en familj som inte stressar runt mellan massa olika aktiviteter, utan kan ta det riktigt lugnt en regning söndagmorgon!