cariad

Andra natten i rad har Elisabet vaknat torr, utan blöja. En kissolycka på dagis precis innan vi hämtade henne, men det händer ju andra ungar också så det är inget att oja sig över. Vi var sedan ute i ett par timmar och lekte, innan hon ville gå hem. Då ville hon absolut ha blöja, berättade maken (jag var kvar ute med Roland). När han sade att hon inte behövde det längre, så tog hon honom i handen och drog in honom i sovrummet där vi har skötbordet. Hon ville ha blöja! Det fick hon - och bajsade direkt.

Alltså: Hon kan säga till!

Vår nya plan är nu att sluta med blöja. Rakt av. Ber hon om en, så sätter vi henne på toaletten. Inget mer "vi sätter på en blöja för säkerhets skull" när vi åker ner på stan eller skall åka tåg. Vi får packa ner extrabyxor istället för blöjor när vi är iväg. Den här årstiden är det inte längre en hel overall som blir blöt. Vi kommer att fixa det. Jag är rakt igenom motiverad, och det här känns helt rätt just nu! Vi har möte på habiliteringen om två timmar, det skall bli så roligt att kunna berätta det här.

Igår kväll när jag nattade Elisabet så gnällde hon lite.
-Inte ha underbyxor!
-Vad vill du ha då? undrade jag.
-Blöja!
-Du behöver ingen blöja längre. Du kan ju kissa på toaletten nu!

Då tändes ett ljus i hennes vackra ögon, och ett leende spred sig över hela ansiktet.
Där bekräftades min känsla. Hon är, liksom jag, redo att börja ett nytt kapitel.

För övrigt rekommenderar jag er att läsa en lång kommentar till inlägget Tvångsgläjde, som skrevs igår!

Hoppas ni får en lika härligt solig tisdag som vi har!