cariad

Imorse hoppade Elisabet av glädje när pappa påpekade att det var baddag. Bada! Bada! sjöng hon och bytte gladeligen ut sin gosekatt mot en av plast. Roland nöjde sig med att han inte fick följa med denna gång.

Tjugo i två var vi på plats, men då var dörren till undervisningsbassängen låst och där stod en lapp om underhållsarbete. Då tog vi oss en titt på stora bassängen. Den är verkligen stor, Sveriges största äventyrsbad vad jag vet. Elisabet gick självmant ner i bassängen flera trappsteg, tills hon blev blöt en bit upp på magen. Där lekte hon en stund innan jag bedömde att det var dags att tänja på hennes gränser lite till. Då lyfte jag ner henne i bassängen och visade henne runt bland allt spännande. Vattenfall, virvlar, stenar, sprutande krokodiler och allt vad där fanns. Allt utom grottan tog hon in med glädje, men grottan ville hon inte in i så det slapp hon. Till slut släppte jag henne i den grunda lekdelen, där hon plaskade av hjärtans lust till klockan två. Då sade jag att det var dags att gå in i undervisningsbassängen, beredd på protester för att det var så roligt där hon var. Men Elisabet gick upp och pinnade iväg före mig, och var i bassängen innan jag ens hunnit in i salen.

Sångstunden gick mycket bättre än förra veckan (som ju inte heller gick dåligt). Hon deltog inte aktivt, men protesterade inte mycket alls utan lät sig fösas omkring i de olika lekarna. Sedan plaskade hon vidare en halvtimme, innan vi satt en lång stund i bubbelpoolen. Hårtvätt och påklädning utan några som helst problem.

Är det här samma unge som gallskrek för drygt två månader sedan?

Bröstet höll nästan på att sprängas av glädje när jag plaskade med mitt barn i den stora bassängen. Jag är så stolt över både henne och mig! Att jag inte lät henne bestämma, och att hon vågade lita på att det jag bestämde blev bra.