cariad

Anledningen till att jag inte har berättat mer om tredje och fjärde kurstillfället är att de inte var särskilt intressanta. Förra gången handlade om att kommunicera med bilder, och att göra upp scheman med hjälp av bilder. Till sista gången fick vi följande frågor:

Vad skulle ett schema innebära för mitt barn?
I vilka situationer skulle jag/vi kunna använda det?
Vad skulle kunna vara en bra förstärkare för mitt barn - ätbart, leksak, aktivitet?

Min man och jag är rörande överens om att ett schema skulle bli en onödig stressfaktor för Elisabet. Hon har aldrig visat något behov av fasta rutiner eller någon önskan om att få veta hur dagen eller veckan kommer att se ut. Vi lever ett lugnt, men spontant liv där vi på väg hem från dagis kan bestämma att vi går ut på restaurang eller åker till IKEA. Eller ställt in saker vi har tänkt göra för att det spöregnar. Hon har utan problem hängt med på allt. Hade hon haft behov av att veta, eller haft svårt med övergångar, så hade vi förstås anpassat oss efter det men som det är nu skulle ett schema bli jobbigt för oss alla. Så tack, men nej tack.

På dagis har hon en liten bräda med kardborrebilder som visar hur dagen ser ut. De bilderna tycker hon om att leka med, plocka loss och sätta tillbaka. Om hon tar till sig vad de innebär vet jag inte.

Så småningom, när det börjar handla om att hon skall klä på sig själv, så kan det vara bra med ett sådant schema. Först underbyxor, sedan strumpor, sedan tröja och så vidare. Eller toalettbestyr, när vi äntligen kommer så långt. Kissa, torka, spola, tvätta händerna.

Förstärkare? Ätbart. Helt klart. Kanske inte så konstruktivt med glass direkt efter tandborstning, men där kan vi nog komma på något annat. Kanske ett bokmärkesark med katter, där hon får ett bokmärke för varje lyckad tandborstning?